Med en lätt smekning med sin klohand började den gamla portalen att skina, först med ett svagt rött ljus som sakta men säkert växte i styrka. Till slut glödde kulan i starkt, perverst sken av rött färg som till synes fick alla andra färger i rummet att blekna. Den mystiska gestalten böjde sig fram så att ansiktet nästan snuddade vid kulan. Snart kunde den se olika bilder från olika delar av världen, men av alla personer som den kunde se på dessa platser så var det fyra stycken personer som fångade gestaltens uppmärksamhet. Den första var en man som färdades på ett skepp, det riktigt rös längst gestaltens rygg när den såg denna man. Det var det där skenet, en kämpe som slogs för godhet och rättvisa. Det som var riktigt skrämmande var det att varelsen kunde se att det funnits ett mörker som denna tempelriddare hade bemästrat och besegrat vilket betyde att denna man var farligare än alla andra tempelriddare eftersom han känt till mörkret och visste vad det kunde göra.  

Gestalten vände sin blick till den mystiska kvinnan och studerade henne, hon red på ett enormt vidunder klädd i den nattsvartaste stålen. Gestalten kunde känna att denna kvinna var speciell på ett sätt som denne inte kunde förklara. En mystisk som inte ens gestalten kunde avläsa, och det gjorde denna både irriterad och rädd. Den kunde känna hur en rysning spred sig längst hela dess kropp.

Varelsen valde att ignorera denna mystiska kvinna och fokusera på den tredje av personerna. Gestalten kunde känna en styrka hos denna person, en rå, vild djurisk styrka som pekade mot att denna person hamnade mellan det civiliserade samhället och den vilda naturen. Trots att personen ifråga inte hade någon syn så kunde gestalten avläsa att det inte hindrade denna person att tillfoga sina motståndare oerhörd lidelse. Kanske var dennes blindhet en fördel och inte ett handikapp då mörkret runt denna person var starkt och skuggor dansade runt mannen likt galna kurtisaner runt en rik och välbärgad adelsman.

Den sista av de fyra var en alv som gestalten fann intressant då denna alv verkade vara dragen mellen ljus och mörker. Alven rörde sig smidigt fram mellan träden och gestalten kunde dra slutsatsen att denna alv hade gjort och sett väldigt saker som skulle kunna få de flesta högalver att bli gröna av avund på. Och vad var det han hade på ryggen, gestalten började kallsvettas. Han kände igen den där hemska elementar bågen. En smärta gick igenom gestaltens vänstra axel. Trots att århundraden hade passerat så var skadan inte läkt efter den där förödade natten.

Gestalten visste att dessa personer var farliga för denna. Gestalten visste också på något underligt sätt att dessa fyra var påväg åt samma håll. Gestalten visste att dessa fyra var påväg för att träffa varandra.